Theodor ligger i famnen, nöjd men riktigt trött. Gungar honom lugnt i armen och han och sluter ögonen.
Andningen blir lite tyngre, sådär så man kan tro att han sover...
I detta läge kan man tro att de är ok att lägga ner honom.. men icke.
Direkt man släpper honom öppnas ögonen och han ser lite sur ut.
Ett lurpassande från honom att låta en tro att man ska få han armarna fria ett tag...
Plockar man inte upp honom då och börjar om så blir det gråt skrik och arga miner.
Man börjar om och när han väl sluter ögonen så sitter man där och efter ettt tag gör man ett nytt försök att lägga ner honom...
Förhoppningsvis funkar det denna gång, ibland kan det ta tre fyra gånger...

Man inser snabbt att jag inte har någon talan..
Bebis styr mitt liv!!